just idag vart det en sån morgon som gör att man vill krypa ner i sängen igen o inte vara med.dagen började med att en viss liten dam fick hysteriska utbrott.jag väckte henne på fel sätt, kläderna vi tog fram i går va helt plötsligt inte bra.allt var bara skit med andra ord.och mitt tålamod var inte på topp o det gjordr inte saken bättre. det är inte lätt o vara mamma o i bland känner man sig som världens sämsta,speciellt sånna här morrnar o dom kan verkligen förstöra ens dag.men det bästa med i dag var att vi slapp skiljas som ovänner vi hann kramas o prata en stund innan ja var tvungen att springa till bussen. det sista ella sa var - jag älskar dig jag och det värmde slapp gå där ifrån med gråten i halsen.