idag när jag hjälpte monika att städa hittade jag detta porträtt på min morfar och jag fylldes med värme. det var 7 år sen han lämnade oss han hade alltid önskat att han fick leva tills han vart 80 år men det fick han aldrig uppleva tyvärr han var 75 när han dog. i sitt nästa liv ville han bli en fisk ( han var en fiskare) vem vet han kanske simmar omkring nån stans.när han levde var han en man med mkt humor o vi har delat många skratt han älskade att berätta roliga historier som fick andra att skratta han var verkligen genom snäll och ställde upp där han kunde men visst hade han ett temprament som hette duga med de fick man inte se så mkt av men vart han arg då var det nästan så det rök ur öronen på han =). kan inte fatta att det har gått 7 år sen han kilade vidare det känns fortfarande som igår. sorgligt men de e den vägen vi alla ska vandra vare sig vi vill eller inte =( men de e ju det livet går ut på vi föds o vi dör men de e alltid jobbigt och mista nån som står en nära o det gjorde verkligen min morfar och ja men hans sista tid så träffades vi inte så ofta eftersom ja då bodde i östersund men vi hade regelbunden kontakt på telefon men nått ja ofta tänker på fortfarande va att ja inte hann säga farväl............................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar